2018-04-10

Varför namnger en del medier "kulturprofilen" men andra inte?

Under tiden som anrika Svenska Akademien tycks falla sönder inför i alla fall halvöppen ridå, pågår redaktionernas jobb med att bedöma vad som ska publiceras och inte.

Vi befinner oss återigen i en händelsepublicering där ansvariga utgivare gör olika bedömningar. Eftersom publiceringen är pågående har vi inte alla svar än, och en diskussion om rätt eller fel beslut tas bäst med lite distans. Men några saker kan vi ändå konstatera redan nu, för att i alla fall försöka göra det som kan tyckas inkonsekvent lite mer begripligt.

Ansvariga medier följer de pressetiska reglerna. De stipulerar försiktighet vid namnpubliceringar ”om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges”.

Därutöver finns idag två system som granskar medierna. Pressens Opinionsnämnd och Granskningsnämnden. Medierna, Journalistförbundet och Publicistklubben har nyligen enats om att införa ett nytt gemensamt system för ett tydligare och starkare skydd för enskilda personer som vill anmäla medierna.

Men för närvarande ska ansvariga utgivare ansvara inför två olika system.

Vi som verkar inom TV ska också ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft.

Så långt ramarna för beslut.

Vid en bedömning av till exempel en namnpublicering väger utgivare in en rad olika faktorer. Det är summan av dem som avgör beslutet. Ofta pekar uppgifter åt motsatt håll, det kan finnas sådant som talar för en namngivning och sådant som talar emot. Det blir då redaktionens och utgivarens roll att väga samman och vikta dessa.

Några exempel på vad som generellt kan spela in vid just namngivningar:

  • Hur stort är allmänintresset? (Detta väger tungt).
  • Vem är personen som ska namnges, har hen till exempel en maktposition?
  • Kan skeendet berättas på ett begripligt vis utan namn?
  • Hur stor är eventuell publicitetsskada?
  • Vilken typ av anklagelser rör det sig om? (Här finns en missuppfattning som ibland uppstår, där medierna antas namnge snabbare efter en tydlig skala beroende på hur grovt brottet är. Så enkelt är det dock inte. De flesta medier brukar snabbt namnge vid till exempel ett terrorbrott där en gärningsperson som fastnat på övervakningsfilm är på fri fot. Men tvärtom är tröskeln ofta hög för kraftigt stigmatiserande brott som till exempel grova sexualbrott. Där är medierna ofta restriktiva. Samtidigt som sexualbrottslingar också namnges ibland. Brottets karaktär är alltså enbart en av flera faktorer som vägs in, det finns ingen skala som enskilt sätter likhetstecken mellan typ av brott och namngivning.)
  • Finns risk att tredje part lider skada? (Det kan till exempel handla om barn till någon som anklagas för något skambelagt).
  • Är anklagelserna belagda? Prövade rättsligt? Av varandra oberoende källor? Andra bindande uppgifter?
  • Har redaktionen egna uppgifter, förstahandskällor?
  • Hur stor betydelse ägnas nyheten för den enskilda redaktionen? (Det är mindre sannolikt att en utgivare namnger en person i en notis, även om andra medier tillmäter nyheten stort utrymme.)
  • Vad har redaktionen för grundläggande linje i utgivarskapet? (En kvällstidning intar till exempel oftare en mer offensiv roll, där det ingår att pröva och utmana gränser. TV-medierna brukar vara något mer återhållsamma, givet mediets genomslagskraft och förtroendekapitalet att förvalta.)

Det finns givetvis ännu fler parametrar att ta hänsyn till, detta var några exempel på omständigheter att väga in.

När det gäller den nu aktuella ”kulturprofilen” landar medierna i lite olika beslut.

Viktigt att komma ihåg, är att vi också gissningsvis sitter med lite olika underlag. Olika beslut kan faktiskt vara rimliga.

TV4 avstår tills vidare från att namnge ”kulturprofilen”. Allmänhetsintresset är mycket högt, och konsekvenserna av enskilda personers agerande stora, men för oss har det så här långt varit möjligt att beskriva det som skett utan att namnge. Vi har inte fullt ut kunnat bedöma källor och fakta, då vårt eget underlag är begränsat. Anklagelserna bygger delvis på anonyma uppgifter till Dagens Nyheter. Flera av dem är dessutom utredda och nedlagda av åklagare. Svenska Akademiens advokatutredning är inte heller offentlig. Ekobrottsmyndigheten har meddelat att de inte inleder någon förundersökning kring ”kulturprofilens” verksamhet.

Hittills har även SVT, Dagens Nyheter och Aftonbladet avstått namn på ”kulturprofilen”.

Expressen och Svenska Dagbladet namnger.

Sveriges Radios utgivare för Ekot har godkänt namnpublicering, men sparsamt. Ofta benämns personen enbart som ”kulturprofilen”. Kulturredaktionen på SR, med annan utgivare, har valt att inte publicera namn.

Nyhetsutvecklingen kring Svenska Akademien pågår i detta nu. Det är fullt möjligt att nya omständigheter gör att utgivare omprövar sina beslut.

Det betyder att medierna tar sin uppgift på stort allvar. Det finns inte, och kommer inte att kunna upprättas, någon exakt formel för utgivarbeslut som är applicerbar på alla olika typer av fall.

Det vore dessutom direkt problematiskt att försöka standardisera beslutsfattandet för att det vore så mycket enklare. ”Vi namnger alltid alla som begått brottet XX”. Lätt att förhålla sig till, lätt att förklara, men pressetiskt oförsvarligt.

Men det vi kan göra, utan att riskera till exempel källskydd, är att försöka förklara hur våra bedömningar ser ut och diskutera dem.

Viveka Hansson, programdirektör nyheter och samhälle BBR/TV4

Senast uppdaterad: 2018-04-10

Viveka Hansson

Programdirektör nyheter och samhälle

TV4-historia: Började på TV4 som programdirektör 2011.

Innan dess: Pluggade i Uppsala. Lärde mig reporterjobbet på Norrtelje Tidning. Kom till Expressen 1995. Jobbade där i 16 år som nyhetsreporter, nyhetschef, redaktionschef och editionschef.

Viktigaste mediefrågan: Att värna och ta ansvar för yttrandefriheten.

För att prenumerera på ett RSS-flöde när du använder Chrome som webbläsare behöver du ett plugin-program. Ladda ned det via Chromes hemsida eller använd en annan webbläsare.